Första känslan var.. "Okej, det här kommer bli bra, Det är bäst såhär"
Andra känslan var.. " Vad ska jag ta mig till" Det kändes tomt, krossat och svart.
Tredje känslan var.. "Varför i hela världens **** kunde det inte kommit från rätt person, *** fegis!"

Allt känns som en berg och dalbana just nu. Tankarna flyter omkring, försvinner, och kommer tillbaka.. Jag är ledsen, arg, sårad, och glad på samma gång. Men jag vet ju att Norge betyder mer än jag gör. Så det gör det hela enklare att ta. För då fanns det ändå ingenting jag hade kunnat göra någonsin.

Utan mina vänner hade jag aldrig klarat det. Ni är fantastiska stöttepelare och så underbara. Tack för att ni finns för mig. Jag älskar er!

För trots att det känns tomt, och svart och istället för en väg finns det en mur framför mig. Så vet jag att den muren kommer rasera. Kanske inte imorgon, kanske inte denna månaden. Men att allt kommer att bli bra. Det kommer göra mig starkare och bättre.

"För allt som inte dödar, det härdar" Som många visa män och kvinnor sagt genom tiderna.

Ikväll blir det tacos, fotboll och mys med Sandra och Mia. Lite vin och en utekväll. Fantastiskt