Ja, som jag sagt tidigare, och som alla som kænner mig redan vet. Jag ær en av de bæsta i værlden på att ha hæftiga humørsvængningar. Det værsta ær att jag kommer på mig sjælv med det hela tiden, som jag gjorde precis.
 Nu kom jag på mig sjælv med att sitta med ett fånigt, fånigt leende, trots att jag var sur før en liten stund sen før att jag måste sitta hær på jobbet nær alla andra redan slutat, och att jag ska vara hær imorgon innan alla andra børjat. Men vad gør det?
 Visst, okej. Jag ønskar att jag inte åkt hit, før jag trivs så otroligt mycket bættre på Harrys Pub&Restaurang i Halmstad (SOM HAR FANTASTISKT DUKTIGA SERVITRISER, BARTENDERS, KOCKAR OCH DISKARE!!) och hemma i Halmstad øverhuvudtaget, men vad har jag att klaga på? Jag får træffa min Tobbe varje dag, jag har ett jobb (både hær och nær jag kommer hem), jag har en familj som ær helt fantastisk och mina vænner dær hemma, det finns inga ord før att førklara hur bra dom ær.
Så jag ær egentligen en av de lyckligt lottade. Men kom igen om någon timma, så sitter jag och tjurar.
Ha det fint mina vænner.