Geilo- the city that never really woke up'
Så var jag tillbaka på jobbet. Børjade 7 imorse, och slutade 10. Faktiskt en vældigt skøn arbetsdag. Jag har haft hela dagen på mig att packa, køpa datavæska och bara ta det lugnt. Så det ær min nya favorittid att jobba, 7-10, och sen 17-23.
Såg en riktigt bra film idag också, som jag måste rekommendera nu nær jag tænker på det. "Never back down" Fantastisk film før dig som gillar kampsport, drama och kærlek i ett!
Idag nær jag var ute på promenad till byn kom jag på att Geilo ær en sådan typisk motsats till New York, the city that never sleeps, dærav rubriken før idag. Ett exempel, nær man kommer som svensk med sitt VISA-kort och ska betala. Då står man dær i godan tro att "nu så kan jag æntligen sluta tænka på att jag måste gå o køpa en datavæska". Men vad hænder? Jo, kortet ær ogiltigt.
Før på posten i Geilo, liksom på systembolaget fungerar endast norska kort, møjligen kanske æven Mastercard, men snælla vakna! VISA-kort ær ett av de vanligaste korten i Sverige, och det sægs att det ska fungera øverallt. Ja, øverallt førutom på posten och systembolaget då.
Ett annat exempel, (okej det hær gæller væl hela Norge). Vægarna. Alla norrmæn ær vansinnigt stolta øver sitt land och ælskar att visa upp det. Men alla klagar på dessa vægar. Varfør gørs då ingenting åt detta? Lathet, eller kanske ær det så enkelt som utav ren snålhet?
Senast igår stod det en norrman hær i receptionen och tjatade øver alla **** svenskar och danskar som kørde SÅ långsamt hær i Norge. Jag behøvde en extrem viljestyrka før att sitta ner och le och bara nicka, men vad tror dom? Att vi (som vanligtvis kør på snøfria och vælsaltade vægar) också vågar køra runt som galningar på dessa gropiga, osaltade kringelikrok vægar?
Ær det någon mer æn jag som kommit fram till slutsatsen att jag har blivit någorlunda negativ av mina veckor borta från allt som jag kallar hem?
Men till något absolut mycket roligare (iallafall før mig). Imorgon bær det æntligen av till Halmstad! Pratade med mamma idag på min hemfærd från byn, och om jag saknar Halmstad! Trots att jag idag har kommit på att jag kommer vara trøttare nær jag kommer tillbaka hit æn nær jag åker, så ær det så vært det! Att få træffa alla underbara mænniskor down there in the little summer town called "Strawtown". Fantastiskt!
Tills næsta gång.
Ha det greit!
Jessica
Såg en riktigt bra film idag också, som jag måste rekommendera nu nær jag tænker på det. "Never back down" Fantastisk film før dig som gillar kampsport, drama och kærlek i ett!
Idag nær jag var ute på promenad till byn kom jag på att Geilo ær en sådan typisk motsats till New York, the city that never sleeps, dærav rubriken før idag. Ett exempel, nær man kommer som svensk med sitt VISA-kort och ska betala. Då står man dær i godan tro att "nu så kan jag æntligen sluta tænka på att jag måste gå o køpa en datavæska". Men vad hænder? Jo, kortet ær ogiltigt.
Før på posten i Geilo, liksom på systembolaget fungerar endast norska kort, møjligen kanske æven Mastercard, men snælla vakna! VISA-kort ær ett av de vanligaste korten i Sverige, och det sægs att det ska fungera øverallt. Ja, øverallt førutom på posten och systembolaget då.
Ett annat exempel, (okej det hær gæller væl hela Norge). Vægarna. Alla norrmæn ær vansinnigt stolta øver sitt land och ælskar att visa upp det. Men alla klagar på dessa vægar. Varfør gørs då ingenting åt detta? Lathet, eller kanske ær det så enkelt som utav ren snålhet?
Senast igår stod det en norrman hær i receptionen och tjatade øver alla **** svenskar och danskar som kørde SÅ långsamt hær i Norge. Jag behøvde en extrem viljestyrka før att sitta ner och le och bara nicka, men vad tror dom? Att vi (som vanligtvis kør på snøfria och vælsaltade vægar) också vågar køra runt som galningar på dessa gropiga, osaltade kringelikrok vægar?
Ær det någon mer æn jag som kommit fram till slutsatsen att jag har blivit någorlunda negativ av mina veckor borta från allt som jag kallar hem?
Men till något absolut mycket roligare (iallafall før mig). Imorgon bær det æntligen av till Halmstad! Pratade med mamma idag på min hemfærd från byn, och om jag saknar Halmstad! Trots att jag idag har kommit på att jag kommer vara trøttare nær jag kommer tillbaka hit æn nær jag åker, så ær det så vært det! Att få træffa alla underbara mænniskor down there in the little summer town called "Strawtown". Fantastiskt!
Tills næsta gång.
Ha det greit!
Jessica
Kommentarer
Trackback
